Dalpolska

Inte äger jag gods och gull och inga åkrar och ängar,
inga kritter och inget stall och inga pigor och drängar.
Men min vän min, han bränner brännvin
och gör sig avsevärda pengar.

Vi har hemslöjd av alla slag för tjugofem kronor flaskan,
bot för utsot och bot för drag och bot för binnikemasken.
Kommer pliten slår vi ut spriten
så det går vågor uti vasken.

Inte längre så ung en tös och int’ så flink över stätta,
det är nog sant att jag driver lös samt undfått varning för detta.
Tung i gumpen och tung i klumpen
men räknas ändå till de Letta (Gardet, Gardet).

Varje kväll när till sängs jag går får jag en stöt i min mortel.
När vid lunchtid jag uppstår tar jag en sup och en porter.
Stärker anden och stillar handen
så att jag knäppa kan min kjortel.

Än jag minnes min gröna dal, än hör jag felorna tona.
Röda strumpor och sidensjal och silverspännen på skorna.
Men far till Dalom blir aldrig tal om,
det blir som vanligt till Landskrona.

(Upptecknad på Nicolai polisstation av Lennart “Pim-Pim” Falk)