Smedsvisan

En gång i min ungdom älskade jag
en flicka med rena och sköna behag.
Hon lova’ mig tro i lust och i nöd
allt intill den blekaste död.
||: Hej hopp faderiddlade raddlade rej :||
Hon lova’ mig tro i lust och i nöd
allt intill den blekaste död.

Hon var som en lilja vit uti hyn
den fagraste flicka som skådats i byn.
ett smittande skratt, en lustiger sång,
vi älskade sommaren lång.
||: Hej hopp faderiddlade raddlade rej :||
Ett smittande skratt, en lustiger sång,
vi älskade sommaren lång.

Men kärleken vissna’, kärleken dog.
Vid Mikaelsmäss hade flickan fått nog.
Hon fann sig en riker, högfärdig man,
sa tack och adjö och försvann.
||: Hej hopp faderiddlade raddlade rej :||
Hon fann sig en riker, högfärdig man,
sa tack och adjö och försvann.

Nu står jag vid städet, sliten och grå
och hammaren bultar och hjärtat också.
Men aldrig den flickan kommer igen,
hon är hos sin nyfunne vän.
||: Hej hopp faderiddlade raddlade rej :||
Nej, aldrig den flickan kommer igen,
men, låten den trallar jag än!
Tra la lalla…